Nu sitter jag här i min ensamhet igen. Är visserligen hos Marina, men hon sover så sött. Jag vågar inte väcka henne. För tänk om John Blund inte kommer tillbaka till henne, då blir hon vaken resten av natten och det vill jag inte riskera.

Som vanligt när jag är ensam, börjar jag tänka en hel del. På minnen som varit, tid som aldrig kommer tillbaka och framtiden såklart. Vad jag än tänker på, så kommer jag aldrig fram till några svar? Är det för att dom saker jag funderar över kanske inte har något svar. Dom kanske är gåtor som inte är till för att lösas. Ja, något skumt är det iallafall.

Har för övrigt haft en väldigt trevlig dag. Varit hos Marina hela dagen. Vi har bakat muffins, konstiga hallongrottor som smakade potatismjöl, för dom var glutenfria och så hade vi kolasås i hålen istället för sylt. Inte allt för gott. Och kladdmuffinsen som det faktiskt skulle bli, blev inga klassmuffins, utan bara muffins. Men det duger. Sen kollade vi på film, och sen framåt sex blev vi hungriga igen, så vi började laga mat. "Marina och Pernillas egna kycklingwook" , det ni! Den blev super god, och till kycklingmarinaden hade vi typ alla kryddor hon hade hemma. Det blev jätte gott, så vi var bara tvungna att skriva ner det. Vill du ha receptet, säg till :)

Så nu sitter jag här, och smaskar på dom sista muffinsen medans marina ligger och sussar. Tänk, vad tyst allt är runt omkring en egentligen! Bara datorns surr som låter, och ljudet från knapparna på tangentbordet som trycks ner. Jag tittar runt i rummet, och det jag ser först är Elvis, Elvis, Elvis, Elvis. Ja, vad ska jag säga. Han är ju grymm.

Nu ska jag dock sova, Pernillas bedtime borde varit för länge sedan. Men dum som hon är, stannar hon uppe trots allt. När ska den flickan lära sig.

Vill citera en menig från en film, närmare bestämt Lejonkungen, som fortfarande trots min höga ålder (Ehm, 16, host) är en av tidernas bästa tecknade film. Citatet har inget med någon person att göra. Tycker bara budskapet är så starkt. Annars, så hörs vi i morgon. Natti

" Du sa att du alltid skulle finnas till hand -  Det var en lögn. "

( den underbart sorgsna musiken blir starkare... )

<3

 

Malin

27 februari 2008 12:34

den texten från lejonkungen, vem är det som säger det i filmen?

http://malinsjoberg.blogg.se

 

pernilla

27 februari 2008 18:17

Svar till Malin: Det är Simba som säger så, när han ser sin pappa i himlen. När hans pappa typ förvandlas till moln, sen när han försvinner så säger han det ! :D sååå otroligt bra film ! Älskar den !

 

malin

28 februari 2008 00:07

det gör jag med! jag är jätte sugen på att se den, men vi har ingen fungerande video hemma:(

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://pernillasalo.wordpress.com

Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...

En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...

Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...

Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...