Morgon blir till natt. Natt blir till morgon.

Så håller det på. Det verkar aldrig ta slut.

Ert eviga tjat, mitt eviga humör.

Vi passar nog ihop.

Dina hårda ord, mina hemska blickar.

Era menlösa skratt, mina farliga tankar.

Vi passar nog ihop.

På ett eller annat sätt gör vi nog det.

Vi är lika onda.

Ingen av oss ger sig utan strid.

Och ingen ger sig förens motståndaren har vikit sig.

Vi är ovackra människor mot resten.

Vi passar nog ihop.

På ett eller annat sätt.

- Ni som känner mig vet att jag är god på innsidan.

Så ignorera det jag just sa.

Allt var bara en inledning till det som komma skall.

God natt vill jag säga. Till alla. Inte bara ni goda själar. Utan idag skänker jag även värme till precis alla skitstövlar och idioter i hela världen.

För att idag har jag stigit över en linje. Ett streck. En markering

Vad nu det innebär, kan disskuteras.

Men just nu lämnar jag det, släpper det, droppar det.

Jag är för trött.

Godnatt!

<3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://pernillasalo.wordpress.com

Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...

En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...

Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...

Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...