Vinden blåser i mitt ganska så nyklippta hår. En flaska med gul vätska i bär jag med mig överallt. Jag gillar juice på sommaren. Så uppfriskande och fräscht. Med skoskav på en foten pga nya skor och en väska på armen. Går jag från skolan till city. Från city till stressen. Från stressen till lugnet. Från lugnet till mat. Från mat till stressen. Från stressen till värmen. Från värmen till hemmet. Ja, och hela dagen har väl egentligen varit perfekt. Som en sån där dag som inte är menad att ta slut. Tyvärr gör den det. Men det är ännu tid kvar till att få den här dagen ännu mer lyckad.

Nu har jag smörjt in mina stackars fossingar som varit instängda i illaluktande trånga skor hela dagen. Är sådär mör, som en köttbit ska vara när den är i bästa form. Jag är inte i min bästa form, men har jag någonsin varit? Nu ska jag sätta mig ute på trädäcket, ta med en tidning eller en bok och läsa. Det här är min dag, det känner jag på mig!

<3

Lika sakta som mörkret börjar lägga sig, lika sakta vandrar jag hemmåt. Något förföljer mig och gör mig sällskap. Min egen skugga går med mig hand i hand. Jag är inte ensam.

När jag öppnar dörren, skulle jag vilja bemötas med glada leenden. Men jag får skylla mig själv. Jag kom hem för sent. Dom har redan gått och lagt sig. Ja kryper ner i min säng, som är obäddad. En fjäder från dunkudden flyger upp i luften och landar på golvet. Jag kryper allt närmare väggen. Plötsligt är det någon som tar min hand. Någon som viskar i mitt öra. Någon som värmer. Jag vänder mig om, tittar djupt in i två saker som blänker. Dom två blänkande sakerna tittar tillbaka.

På morgonen ringer väckarklockan. Jag far upp, och märker med förvåning att dom skinande kattögonen och den varma kroppen är borta. Det var en dröm. En dröm jag så ofta drömmer. Om jag bara hade fått stanna kvar i drömmen, så hade jag inte behövt gå till skolan med frågetecken runt omkring mig. Vem var personen i min dröm? Kommer jag få se ögonen igen? En sak vet jag, jag trivdes med känslan. Och det är väl egentligen det enda som räknas.

Natti, sov sött!

<3

Jag måste bara berätta en sak för er innan jag kryper ner i min säng utan lakan. Jag har aldrig tappat kontrollen så mycket som jag gjorde nyss. Allt snurrade, jag kände mig dåsig. Och jag la mig därför på golvet. Den dova huvudvärken som följt med mig hela dagen gjorde allt mer ondare. Och mitt ansikte blev alldeles varmt, säkert rött också. Såg mig dock inte i spegeln, eftersom jag låg och tittade in under sängen, och bara sparkade med benen. Helt plötsligt högg det till, jag började hacka tänder och kunde inte sluta även om jag satte mig upp. Det tryckte i pannan, som om en ond varelse ville ut. Mina armar blev tunga och nu låg jag alldeles stilla. Tårar kom, fast inte många. Men dom som kom gjorde ont på mina kinder. Dom brände och jag strök bort dom med ärmen på min tröja. Sen tog det slut.

Jag vet inte vad som hände, men all ilska jag bärt på hela dagen ville väl ut och det här var enda utvägen. Jag tappade helt enkelt kontrollen, och för ett ögonblick kände jag mig inte levande. Det var läskigt. Och jag skyller på att det var söndag. Jag ska byta namn på söndag, så snart jag kommer på ett.

Tro mig, jag är inte galen. Jag har bara ett starkt hat mot söndagar. Då dom förstör mitt liv. Ge mig måndag snart ,snälla.

<3

Jag vill skriva om någonting som betyder något. Och det kanske inte betyder någonting för er eftersom vi inte gått igenom samma saker. Men det är ändå viktigt för mig att nå ut och få er förstå. Att man aldrig ska ta saker förgivet, och det har säkert era föräldrar sagt någon gång. Att saker inte blir bättre om man inte gör någonting åt dom. Att saker vi vill ändra på, inte ändrar på sig om vi inte gör någonting. Att ett blad från en blomma kan betyda så mycket mer för vissa än andra. Och att en låt kan vara hjärtskärande, medan någon annan ser det som en helt vanlig låt. Jag kan ta ett ex.

Du måste finnas, du måste.

Jag lever mitt liv genom dig.

Ja, vad tänker ni på då?

Helen Sjöholm? Eftersom hon brukar sjunga den.

Är det bara ett par ord?

Blir ni berörda?

Jag kan i alla fall säga att jag blir grymt berörd och gråter nästan jämt till sången. För mig har den en betydelse och för mig kommer den alltid att symbolisera hopp och styrka. Texten passar så bra in på vad jag gick igenom när min pappa låg på operationsbordet. Jag gick igenom samma tankar om och om igen.

Vem skulle hjälpa mig uthärda livet här ute?

Vem skulle ge mig den kraften som jag måste få?

Vem skulle trösta mig jag är så liten på jorden?

Om du inte fanns till, ja vad gjorde jag då?

För mig är det inte bara en sång. Då var det en sång jag kände igen mig i. En sång jag kunde gråta hur mycket jag ville till, och kanske må lite bättre sen efteråt. Nu idag, är det en sång att finna trösten i. Att se livet från en positiv sida.  

Men allt är inte bra än idag. Mitt liv kommer aldrig att bli som det var innan. Men vad gör det? Vi förlorade i alla fall inte kampen. Nej, vi klarade det pappa. Vi tog oss ur det.

Jag vore ingenting om du inte fanns.

En vältrande stege runt min hals, sand i ögonen, blåmärke på käkbenet, men oj så kul vi hade! Spelade fotboll och rugby(var det det?) i går kväll med folk man inte sett på ett tag! Folk som man ska fira valborg tsm med. Riktigt trevligt var det också.

Idag däremot var jag med lite annat folk på i2 marten. Jag hade glömt bort vilken kick jag får av karuseller. Helt sjukt var det! Spänningen innan i kön. Ben som skakar när man blir fastsatt. Hjärtat som börjar dunka allt snabbare ju högre fart man får. Sen, när karusellen väl är igång, släpper allt. Man är fri. Och känslan är underbar. Ja, karuseller är kul.

Snart blir det mat. Ska väl se till att laga något själv. Nudlar har jag redan käkat idag, så ska försöka göra ngt annat. Förslag? Sen drar jag och sofia till kyrkan och tittar på Rostbrun.. skoj!

Förresten, min syster tog guld i gymnastik idag. Grattis till henne. Hon är bäst!

<3

Jaa, jag blev överlycklig när jag satte mig på bussen i morse och Sofia sa att det var löningsdag idag! Nu har jag pengar. Eller hade. Okej, jag kommer mycket väl ihåg att jag sa att jag var ekonomisk i förr förra inlägget och det är jag fortfarande. Men känslan av att ha pengar blev nog lite för stor idag.

Jag och sofia åkte iallafall till stan efter skolan. Det som skulle blivit en väska blev istället fyra tröjor och tre par skor. Men jag är ändå nöjd med alla köp! Så nu blir det väl att ligga lite lågt ett tag igen. Som tur va bjöd Kenny mig och Sofia på fika, trots ihopskrynklade pengar och många skratt.

Idag är det fredag och ja, ja, ja, ja, ja vad glad jag är. Om någon förstör det nu, då, då, då, då blir jag sur! Nej, nu börjar jag låta som Lars Nylen. Även om det inte är något fel på honom. Han gav ju mig MVG i arbetssätt och lärande. Yes!

Ha en bra kväll hörrni!

<3

"People Always Leave. Sometimes They Come Back"

Sovmorgon idag igen. Det känns så skönt. Efter skolan drar jag och Sofia till stan. Kuligt förutom att jag inte har några pengar, men hej? Man behöver väl inte alltid shoppa. Nu ska jag äta frukost.

Hörde något om att det skulle regna idag? Hörde jag rätt?

Hum, dagen har börjat med sol i alla fall.

Jag är klar med svenskan idag också, duktiga mig!

Nej, ni får ha en bra dag.

Bara jag som längtar till valborg förresten?

Tjing

<3

Glass nere vid älven sisådär tidig kväll, med underbara personer. Det finns nog inget bättre. Så otroligt mysigt. Jag är kär, visste ni det?

Och inte "kär i en ängel" som alla andra verkar vara trots att jag diggar låten oerhört mycket. Nej, jag är kär i solen!

Nu ska jag gå iväg och göra mig en pizza, min alldeles egna pizza. Om du är sugen, kan du få smaka? Orkar ändå aldrig tugga i mig hela.

Sen ska jag göra klart svenska arbetet som ska vara klart tills i morgon.

Lönebesked idag också betyder snart klirr i kassan. Jag gillar det! Vill bara säga att jag är så ekonomisk av mig också. Så nu. Tack för mig!

<3