Jag måste bara berätta en sak för er innan jag kryper ner i min säng utan lakan. Jag har aldrig tappat kontrollen så mycket som jag gjorde nyss. Allt snurrade, jag kände mig dåsig. Och jag la mig därför på golvet. Den dova huvudvärken som följt med mig hela dagen gjorde allt mer ondare. Och mitt ansikte blev alldeles varmt, säkert rött också. Såg mig dock inte i spegeln, eftersom jag låg och tittade in under sängen, och bara sparkade med benen. Helt plötsligt högg det till, jag började hacka tänder och kunde inte sluta även om jag satte mig upp. Det tryckte i pannan, som om en ond varelse ville ut. Mina armar blev tunga och nu låg jag alldeles stilla. Tårar kom, fast inte många. Men dom som kom gjorde ont på mina kinder. Dom brände och jag strök bort dom med ärmen på min tröja. Sen tog det slut.

Jag vet inte vad som hände, men all ilska jag bärt på hela dagen ville väl ut och det här var enda utvägen. Jag tappade helt enkelt kontrollen, och för ett ögonblick kände jag mig inte levande. Det var läskigt. Och jag skyller på att det var söndag. Jag ska byta namn på söndag, så snart jag kommer på ett.

Tro mig, jag är inte galen. Jag har bara ett starkt hat mot söndagar. Då dom förstör mitt liv. Ge mig måndag snart ,snälla.

<3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://pernillasalo.wordpress.com

Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...

En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...

Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...

Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...