Direktlänk till inlägg 22 november 2008
Oh, det har varit en väldigt känslomässig morgon. Dels beroende på att hjärtat då och då tänker om, dels beroende på att sista one tree hill avsnittet på tredje boxen är hjärtskärande och dels på mig själv. En god vän sa till mig för inte allt så längesen att:
"Låt din dröm bära dig framåt så blir den verklighet en dag"
och jag kan lova dig att det fastnade direkt. För om drömmar slår in förr eller senare har jag ytterligare en anledning till och lägga mig på kvällarna. Som sagt, underbara ögonblick tar aldrig slut.
http://pernillasalo.wordpress.com
Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...
En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...
Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...
Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | ||||||||
3 | 4 |
5 | 6 | 7 |
8 |
9 | |||
10 |
11 | 12 | 13 | 14 |
15 | 16 | |||
17 | 18 | 19 | 20 | 21 |
22 | 23 | |||
24 |
25 |
26 |
27 | 28 |
29 | 30 | |||
|