"Du använder svenskan på ett sätt så att man oavsiktligt läser mellan raderna".

Tack!

Det betyder alltså att mina ord påverkar. Om inte alla så har i alla fall någon lagt märke till mina omedvetna budskap och det räcker mycket gott och väl. Det här var kul, riktigt kul faktiskt.

"Även om det bara är korta kommentarer så blir det som poesi i sig".

Jag blev utmanad av Malle, att göra detta;

-Svara på frågorna.

-Välj ut fyra stycken att utmana.

-Skriv till dem att de är utmanade .( Jag hoppar över detta.)

-Skriv även till den som utmanade dig, att du har gjort utmaningen.

Och här kommer frågorna:

Vilken mat äter du ofta?

Tacos äter jag så ofta jag kan!

När du är på kalas, är du den personen som sitter, eller hjälper du till med att duka av?

Det beror på vems kalas jag är på. Jag känner av situationer och bestämmer mig sen.

Var sitter du helst när du bloggar?

Oftast i sängen faktiskt. Eller nästan alltid i sängen.

Köper du ofta Triss-lotter?

Nej, inte jag. Men pappa gör ibland, så jag brukar få glädja mig åt att skrapa.

Vilken stad eller land har varit din bästa semester?

Det måste nog varit Gran Canaria när jag var liten. Bamseklubben och staffeter på stranden, det slår det mesta.

Vilken TV-kanal tittar du mest på?

Jag har nog ett favoritprogram från varje kanal. Dock har jag inte tid att följa några serier.

 I ett nästan tomt hus, spelas Magiskt men tragiskt från datorn. Andetag hörs från andra sidan sängen. Vi är två stycken och vi är ensamma. Vi är endast två stycken i ett och samma rum. Det om något är magiskt. Precis lika magiskt som vädret hade varit om solen hade kunnat sticka fram och snabbt smält bort all den snö som täcker vårt gräs, våra vägar, vår altan och vår gröna brevlåda.

Jag lever, om ni nu hade trott något annat. Jag är bara fast i en annan värld, den utan ord.

Hör jag fortfarande hemma här?

Borde jag knacka, eller bara gå in?

Vart fan sitter ringklockan?

Panik.

Frustration.

Borde jag ha ringt innan kanske?

Borde jag ha tagit tag i mina känslor tidigare?

Är det försent?

(Dörren öppnas)

-Hej!

Det är aldrig försent.

Du var en gåta jag aldrig löste.

Ett löv som aldrig föll.

En vind jag aldrig kände.

Du var som snön i Juni.

Min hand var kallare än din.

Men du var stark och stor.

Dina fötter gick den ensamma vägen.

Du var som snön i Maj.

Repen var ofta åtdragna.

Musiken var aldrig låg.

Dina armar var aldrig öppna.

Du var som snön i April.

Isen frös med tiden.

Kraften försvann med dig.

Jag kämpade i motvind.

Du var som snön i Mars.

Du var gåtan jag aldrig löste.

Lövet som tillslut föll.

Vinden som kysste min kind.

Du var som snön i Februari.

Det var jag som inte passade in.

Om tio minuter står min pappa utanför och tutar på mig. Då är jag på väg till friskis, där jag ska dansa och ha kul. 50 minuter senare kommer jag att ställa mig i duschen och låta svetten rinna av mig. Därefter blir det lite panik-göra-i-ordning-mig. Lätt och ledigt blir det! Sen därefter blir det förmodligen bussen till Jokke. Åtta ikväll sätter vi oss på tåget till Torsby. Vi rullar så att säga. På söndag är jag hemma. Men just nu, sitter jag fortfarande framför datorn i mitt eget hem, sju minuter kvar tills pappa kommer och tutar på mig.

Ha en trevlig helg!

Sittandes med en av mina muffins som legat alldeles för länge i frysen, tittar jag på eftertexterna av Dreamgirls. Filmen som praktiskt taget rullat sen jag kom hem från skolan. Alltså sen halv tre.

Nu väntar jag ivrigt på mamma. Vi ska ut och gå en sväng innan jag sätter mig på tvåan och glider till Joacim. Eller, glider och glider gör den nog inte. Då det varken är snö eller is på vägarna just nu. Himla skönt tycker jag!

Och nu är det nästan vår, jag känner verkligen det. Funderar på att använda min vårjacka i morgon till och med. Det beror visserligen på vädret, men det skulle faktiskt glädja mig en hel del om den håller för vädret.

Måste bara berätta att jag fick ett rött brev idag. Brevet var från Kajsa, min kusins barn som fyller åtta år i maj. Hon ringde mig häromdagen och frågade vad min pojkvän hette och eftersom hon skulle måla en teckning var det väldigt viktigt att hon fick rätt namn. Och inte helt oväntat fick jag en teckning i ett rött kuvert idag. Väldigt sött!

Kläderna hänger ut ur garderoben och dörrarna står vidöppna. Absolut ingen bra plats att gömma presenter på, ändå gör jag det. Anledningen till att jag gömmer presenter är min mammas födelsedag i morgon, vilket kommer firas med jobb och en god middag. Jobbet står både mamma, pappa och jag för, medan maten helt och hållet kommer vara min förtjänst. Ja, det här med matlagning är som sagt inte min grej, men är det födelsedag får man offra sig. Blir nog en biffstroganoff al a Maria Söderberg (Maria Söderberg är förövrigt Sofias mamma). Hon lagar nog den godaste biffstroganoffen jag någonsin ätit, vilket kommer göra min till skräp. Som tur är har inte mamma smakar på Marias.

Varför pratar jag om mat när jag är så mätt på flygande jakob och choklad att jag knappt orkar röra mig ur den fåtölj jag för tillfället vilar rumpan och resten av kroppen i. Varför jag utmärkte min rumpa som något udda som inte alls borde sitta på min kropp, det vet jag inte. Det bara blev så och ni får ha överseende med det.

Vad är det jag hör just nu då? Jo, Håkans ljuva ord i kvällsmörkret. Ja, visst låter det mysigt. Det är jag, värmeljusen och den mjuka luften runtomkring. Kan låta tråkigt en lördagskväll? Men jag bryr mig faktiskt inte om vad jag gör eller när jag gör det. Bara jag mår bra. Och mår bra, ja det gör jag verkligen. Bättre än ni kanske tror.

Nu är jag klar för idag. Godnatt!